Fotgående

Ja ni hör ju hur tråkigt det låter, och precis så tråkigt vill jag att det ska vara för min hund. Min strävan är alltid att ha ett lugnt fotgående, en hund som följer mig utan förväntningar. De som håller på med jakt förstår hur jag menar, de som håller på med lydnadsfot vill ha en annan typ av fotgående och då bygger man upp det på ett annat annat vis. 

En hund som inte kan vara lugn vid sidan av sin förare under en jakt ställer till det både för föraren och för sig själv, föraren måste ha koll på sin hund och missar då vad som sker utåt. Hunden är inte i rätt sinnesstämning vilket gör att den ofta får felbeteenden både vid sidan och när den jobbar ute i terrängen. 

Jag har sett hundar som har denna coola attityd med sig redan från valpsben, det bara finns där. Lätt att underhålla men lika lätt att förstöra.

Jag själv har aldrig haft en sådan hund, det har krävts mycket fotgående för att få till det.  Jag belönar aldrig när hunden går rätt utan det blir mer ett naturligt beteende för hunden att följa mig. 

Hela tiden stöter man på något nytt att jobba på hos de hundarna som kommer in i våra liv, redan från liten så har Fly varit en livlig tjej med en svans som går heeeela tiden. Under fotgåendet så viftar den glatt och jag har känt att jag inte riktigt är nöjd med det. Inte för att hon är en glad liten skit, det får hon gärna vara men för att sinnesstämningen i henne känns för hög när svansen går som en propeller. 

Samtidigt så går hon och tittar på mig, det ser nästan ut som hon går lydnadsfot och fått en massa belöningar men jag har aldrig belönat henne under foten mer än ett lågmält lugnt braaa, kanske har det räckt för att hon ska ta det som jättekul. Jag har också tränat fotgående mycket i situationer som ej lett till apportering för denna anledning, vi har gått fot och sedan in i bilen. 

Jag har funderat mycket på detta, min tanke är att hon är ganska förar vek och hon vill bara göra saker för att vara mig till lags, därav ligger hon ändå i förväntan inför mig. Jag har tänkt att jag har gått mycket fot men jag inser nu att jag faktiskt inte gått tillräckligt med henne. Därför har jag i 10 dagars tid gått ut och gått fot i 15 min på morgonen och 15 min på kvällen för att sedan utvärdera resultatet. Vi bara går, går och går i olika terränger, på olika ställen, i olika hastighet. Tittar jag på henne så börjar svansen direkt så jag har henne vid sidan i ett kort koppel för att känna hennes position utan att titta på henne.

 Hon har blivit mycket lugnare även fast svansen går lite, den är dock lägre och hela hon viftar inte.  Så summan av det hela, ibland tror man att man tränat mycket och gjort saker rätt men med handen på hjärtat så hade jag inte tränat tillräckligt på det som faktiskt är det viktigaste. En hund i balans.