Väntans tider

Ja så kan man se det, fast ändå inte. Vi väntar på att både Meg o Poppy ska börja löpa, jag tror det är på G. Ni vet de där tecknen, kissar mer, hör vad man vill höra, eller också är det tecken som man framkallar själv;) Väntar gör vi i alla fall.

Julen har passerat, så känns det direkt julafton är över, då vill jag bara slita ner alla julsaker i en låda  och få in ljusa lampor och gardiner igen. Jag fick ett presentkort av min familj, vad kunde passa bättre att köpa för det än dessa otroligt vackra lyktor från Ernst?

Nils har upplevt tomten för första gången i sitt unga liv, det var med skräck i blicken och gallskrik i halsen kan man säga... så illa så jag fick lämna rummet med honom.. man undrar lite vad de upplever, hur de kan vara rädda utan att ens veta hur något läskigt ser ut, när det faktiskt är läskigt och inte? Nils vet uppenbart vad som är läskigt. Ganska nöjd ändå när han fick en pulka av tomten.

Träningen med hundarna har inte alls blivit regelbunden nu, jag tappar lusten denna tiden, jag kämpar emot den  känslan men det är svårt. Vi har ändå varit iväg på några ställen och tränat cockrarna i fasanmarker. Jag har till och med tränat mig själv att gå med geväret samtidigt som jag går med hund. Det är en träning i sig tänker jag. Bara att ta fram geväret gör ju att hundarna förstår direkt vad som ska ske, och det är ju egentligen målet med allt ihop - att kunna jaga över sin egen hund. Jag är dock väldigt oerfaren, det kommer krävas många år av träning för att bli helt trygg i situationen.